1997 köpte jag en pitbullterrier för jag tyckte dom var så
jävla softa.
Dom är ju också bra att ha om man skulle stöta på ett
konkurrerande gäng.
En annan sak som är bra det är att min p.b.terrier (Snoddas heter
han)
har smak för blod. En dag när vi (jag å gänget å
Snoddas) var ute å softade i Botkyrka
så lyckades Snoddas slita sig, och det hade ju inte varit något
mer med det
om det inte hade varit för att det var ett barn på 6år på
lekplatsen en liten bit
bort och Snoddas sprang rakt emot det. Snoddas började med att bita ungen
i benen men arbetade sig sedan upp emot halsen. Precis som jag har lärt
honom!
Tro nu inte att jag försökte stoppa Snoddas, nä jag skiter alla
jävla småungar
dom kan lika bra brinna inne allihopa tycker jag! Så när Snoddas
bitit klart berömde vi
honom och gav han hundkex som belöning sedan sprang vi därifrån,
utan att
ha blivit sedda av någon! I tidningen nästa dag stod det "6
åring ihjälbiten av kamphund,
hundägaren sökes!" Men dom hittade aldrig mig. Och dom kommer
aldrig att göra't heller!
För om du tipsar polisen om det här så skjuter jag skallen av
dig, fatta fett!!!
Här är en länk
till den jävla förstasidan...